Hyperborea

Första inlägget jag bidrar med på länge nu och det har väl till stor del å göra med att jag är fet å svag å inte får mycket vettigt gjort på klätterfronten (och inte i övrigt heller för den delen). Efter att ha tränat ganska bra i vinter och kickat igång utesäsongen med en vecka i font så trodde man ju att det skulle ge någon slags katapulteffekt på klätterformen. Så har det alltså inte blivit… Men efter några besök i Mosjön så har jag åtminstone lyckats få ner Hyperborea. Jag gillar klättringen och problemet borde egentligen passa mig men fick lägga en del tid på att hitta en beta som passade och sen att få hälen å sitta kvar. Jag hade planer på att bli den första (vad jag vet?) som toppade ur problemet, men själv med två paddor.... Nä, man hade velat ha en padda till ;)

Hyperborea from Eje on Vimeo.

Blockjakt – Rövarklippan och Mystiska korset

Att leta stenblock att klättra på är kul. Det är en form av skattjakt, som få förstår sig på.  De senaste fyra åren har sökandet nästan utvecklasts till en hobby eller fritidssysselsättningen i sig. Men sökandet bygger ändå på att hitta block i klippor som går att klättra. Många timmar har gått åt att vandra i skogen i jakt på att hitta det där superblocket med framtida klassiska problem. (Hitintills har det väl gått så där på den fronten).  Som tur är kan det allsmäktiga Google rådfrågas för att ge ledtrådar i jakten på block. Så man slipper att planlöst irra omkring i skogen. Den senaste veckan har jag tack vara Googles visdom hitta två områden som verkar vara intressanta. Det ena besöktes i helgen, Rövarklippan. Rövarklippan ligger i hjärtat av Höga Kusten några kilometer söder om Bönhamn på en bergsknalle.

Området bjuder, utöver grottor och utsikt, även på flera stor stenblock och klippväggar för bouldring såklart men även en och annan traddtur kanske. Området tros ha skapat genom en jordbävning någon gång innan Sundsvall brann. Kvaliteten på stenen är varierande men håller nog även för de lite kräsnare. Vid parkeringen finns också en badstrand, som den badsugne kan slappa vid efter ett sommarbesök.

Det andra området som jag hittade tack vare sökorden geologi, stenbock, flyttblock, Västernorrland var Mystiska korset. Mystiska korset ligger på gränsen mellan Västernorrland och Jämtland längs väg 346 mellan Backe och Rossön. Hit har ingen resa gått än men jag jobbar på få åka dit under våren.

Under eftersökning på Google ramlade jag in på en blogg, skriven av en orts bo från Jansjö. Jag citerar direkt från bloggen.

” Vid gränsen mellan Västernorrlands och Jämtlands län, ta väg 346 och 10 Km från Backe mot Rossön se träskylt på vänster sida, Bergsjö Gamrågan. Efter 3,1 Km på vänster sida vägen, träskylt Jansjöbodarna 1,4 Km och Mystiska korset. Stigen går genom ett mäktigt flyttblocks landskap som torde vara uppåt 100 hektar med 10 – tusentals flyttblock från istiden omgivna av mycket fin tallskog i åldern omkr. 80 år! Märkligt är också, att här är inte bara ett stort flyttblock utan ganska ofta 2 – 3 eller 5 tillsammans.10-talet flyttblock är i storleken 6 – 8 meterhöga och ganska ofta lika långa och breda. De flesta flyttblocken är  1 –3 meter.”

Lustigt nog har jag inte lyckats hitta några bilder på det området, men det låter ju intressant i alla fall.

” Mystiska korset i rödockra, som upptäcktes av en Rossöbo i början av 1990-talet är målat på flatsidan av ett 8,5 meterhögt flyttblock. Bara detta unikt! Märkligt är också att många av flyttblocken har en eller två lodräta flatsidor. De starka intrycken gör att promenaden och upplevelsen av mystiska korset på jätteflyttblocket, den stolta och vackra tallskogen samt Jansjö fäbod förstärks då man tycker sig uppleva en urtidsmiljö!”

Inte nog med detta i nästa stycke berättar bloggaren.

”I närheten, på Gamrågan finns också ett 10 tals hektar stort flyttblocksfält varför man frågar sig om inlandsisen på sitt stopp mot kusten någonstans släppt ifrån sig  fler flyttblock än här i Ångermanlands nordöstra hörn ? Undrar hur länge isen låg stilla över området då så många stora stenblock blev kvar på området? Drar mig till minnes, att inlandsisen var omkr.3000 meter tjock här, och att landhöjningen 8 – 9 mm per år är störst vid Ångermanlandskusten.”      

Det vore verkligen intressant att få veta om detta område har besökts tidigare av någon klätterintresserad! I vilket fall som helst måste det besökas. Om bloggaren berättar om 10 tusentals stenblock, borde det rimligt vis finnas 1000 stycken i verkligheten. Bara det gör ju resan värd. Det tar ändå ca. två och en halv timme att köra till området från Härnösand.    

Lasses grotta

Grotta med 8A potential hitta vi av en ren jäkla tillfällighet för två veckor sen. Hade det inte varit för att Lasse hade varit på rätt plats vid rätt tillfälle och kollat på en datorskärm i rätt tid hade nog denna grotta fortsatt varit en fikagrotta med fantastik utsikt över Härnön.

I taket på grottan kan det komma att finnas några riktigt legendarisk linjer om det finns folk som är stark nog att klättra dom. Enligt en enklare okulärbesiktning gissar vi på att linjerna som finns i taket som lättast kanske är 7C. Det finns helt klart grepp i taket men då grottan är ca. 10 meter djup så kommer de längst problemen var i 30 flyttsregistert.

Kolla in http://27crags.com/crags/orsjon/map och ganska nära parkeringen till Öster. Det tar ca. 5 min att gå. Gå förbi huset och när du har gått uppför backen med stenmuren på höger sida ser du en gul plastskyllt med en svart pil på. Vik in vänster där och följ den gula snittslingen till grottan.

PS. Urtoppningen i grottans mynning är inte så hög som bilder visar. Den är snarare lika hög som stora blocket i Mosjön. DS    

Perkele

på ren svenska. En vecka kvar till två månaders semester, en vecka kvar till massor med tid i skogen bland block och mossa så visar kroppen vekhet. Med nationaldagsfirande och ledighet och vad det innebär (klättring) så har ett stort gäng från Hufvudstaden kommit upp till mellersta Norrland för att klättra alla fina problem som finns här. Jag har till och med fått ledigt torsdag, fredag och lördag för att haka på grabbarna och tjejerna.

Första destination för nationaldagshelgen är Mosjön. Jag har aldrig sett så mycket folk på ett och samma crag i Norrland. Det var mer bouldrare än mygg!

Det var 24 bouldrare från, Stockholm, Sundsvall, Härnösand, Storuman och Umeå ** representerade i hettan, ganska otroligt för att vara dessa trakter. Här klättrar man annars mer utan spotters än med.

Edit: ** och Göteborg, ledsen Ebbe!

Som brukligt är när det är finbesök i mosjöskogen så är det Mumana som ligger i blickfånget. Tyvärr var det många som gick bet i dag. Vi kan väl skylla på att det förmodligen var 25 - 30 grader varmt vid stenen och den relativt slopriga urtoppningen visade sig vara klurig i värmen.  Så även för mig även om jag inte kom dit. Efter lite uppvärmning, trodde kroppen var varm efter några press på Sangri-la och lite beta-sökande på Mumana så gick jag på press. Skickar han mot juggen efter startgreppen. Flyttar upp högerfoten och ska flytta med kroppen för att gå till nästa grepp, då jag känner hur det sprakar till i vänster underarm. Vänster som man håller den hyfsat bra underklingen.  Krasch krasch låter det och muskelbristningen eller muskelbristningarna är ett faktum. Efter en harang av svordomar är det bara att konstatera att dagen, helgen och semestern förmodligen är förstörd.

Efter som jag är dum nog och aldrig riktigt lyssnat på kroppen så tejpar jag ihop lill- och ringfingret, smörjer in hela underarmen med hästliniment.

Är inte så farligt som man kan tro. Efter att försiktigt ha testat starten med tejp och liniment går jag på press igen. Jag kommer inte upp. Dock kom jag längre än vad jag gjort på tidigare försök. Men jag får nog sota för det nu i kväll i stället. Just nu går det inte att knyta handen utan det gör ont.

Men men, i stället för att gråta över spilld mjölk slänger jag in en första film från Boda. Det verkar dock som det kommer att dröja några veckor innan man kan åka dit och nöta på nått projekt.


 
Boda 1 from Henrik Petre on Vimeo.

Det var ändå en kul dag på det hela taget, massa folk och kul stämning. Jag kommer nog att haka på i morgon också och kommer förmodligen inte lyssna på kroppen.  

Caligo

Har fått gjort ett av mina baksideproblem. De ligger endast 10 min från min baksida så där av namnet. Caligo gick ner efter en hel del beta jobbande. Cruxmovet är känsligt då man sakta sakta måste släppa efter högerhanden för inte få för stor pendel när man skickar till en in liten vertikal list. Tyvärr får den graden 7a+ jag hade hoppats på att den skulle varit hårdare men då jag tvivlar på min egen kapacitet just nu tror jag inte den håller mer än 7a+. Fin är den dock!
  Caligo from Henrik Petre on Vimeo.


Nästa inlägg kommer att handla om Boda!

Vad som ligger gömt i skogen

Det är inte så konstigt att vissa block inte syns på googlemaps. Bilden nedan är tagen på ett cirka fem meter högt block i Boda.

Nytt område??

Har i helgen haft fin besök av Henke från Härnösand. Planen var att klättra men eftersom vädret varit som det varit har det blivit lite av det. Hur som helst så bestämde vi oss idag för att åka och kolla in Flurkmark, Henke har bara varit där en handfull gånger och jag har bara varit dit 10-20 gånger så naturligtvis körde vi fel. Vi svängde av nån kilometer innan upp på en grusväg. Båda två konstaterade att vi inte kände igen oss men klev ändå ur bilen och började gå. Då vi fortfarande inte kände igen oss efter en bit så funderade vi lite och kom överens om att vi måste ha tagit fel stig så vi gick tillbaks och upp på ett annat ställe. Här konstaterade vi snabbt att vi definitivt inte kände igen oss men om vi bara håller lite åt höger, trodde vi, så kommer vi till blocken. Och det gjorde vi, dock till några helt andra block än vad vi hade tänkt.
Vet inte om någon varit här förrut men inget var iaf borstat. Inget block som var så fint som bermuda blocket men det kanske kan dölja sej någon fin linje under mossan?
För att hitta dit kör man mot dom "riktiga" flurkmarksgrottorna. Men man tar vänster strax innan mot Långbränna, sedan första höger och upp för backen i höger svängen går det en stig rakt upp, den ska du följa, så parkera kort efter den. Sen syns dom första blocken efter ca 100 meter. Vi kammade igenom området men blocken tycks ligga ganska centrerat. Har lagt upp det på http://27crags.com/crags/flurkmark-2

Blockjakt Umeå

Idag när vädret inte tillåtit mycket till klättring och jag för första gången på länge, känns det som, hade några timmar över så passade jag på att kolla in ett ställe jag tyckt sett intressant ut länge. Jag har flera gånger varit nära att köra av vägen eftersom jag haft blicken upp i skogen på jakt efter block. Nu visade det sig att där jag trodde det skulle finnas block var det bara små sten, däremot när jag fortsatte till andra sidan av berget så låg dom där, Blocken. Några block var ganska höga, 4-5 m, några lägre. Några hårda linjer, några lätta linjer. Några fina, några fula. Inte så att det gick i brallan men några helt ok problem finns det nog potential för. Eftersom jag inte har så mycket tid att borsta, då jag för tillfället bor i helvetet på veckorna, så har jag lagt upp några bilder och en karta här http://27crags.com/crags/klabbole Någon som har ork och sug får gärna kolla in stället, borsta eller bara komma med en kommentar. Stenkvaliteten är ganska lik den på Skravel, alltså något rivig. Lite lättare avverkning och en hel del borstning skulle behövas.

Markören på kartan är mer eller mindre en chansning så en liten vägbeskrivning kan behövas:

Kör igenom Klabbböle mot Sörfors. Efter en långa raksträcka kommer en skarp vänstersväng. Parkera innan svängen på höger sida vid en lägda. Det finns ett kalhygge på vänster sida. Gå över kalhygget och sök dej mot den högsta punkten på berget. Där står ett ruttet, förmultnat utkikstorn. Fortsätt snett ner åt vänster från tornet och du borde snart se blocken. 

Projekt Boda - Kungbore dröjer sig kvar.

Projektering - det är mycket snö hos oss just nu, var vänlig återkom senare!

Projekteringen av Boda har under hela våren flyttats fram och åter flyttats fram. Kung Bore har likt min axelinflammation dröjt sig kvar och justerat mina bestigningar till framtiden.

Men nu är framtiden här. I onsdags besöktes Boda av en rekognosör som lät meddela att snön nu nästan helt är borta. Och min axel lät meddela att efter två månader av Voltaren-knaprande har inflammationen stämplat ut.

Nästa helg blir det en resa upp till Umeå för att göra alla de problem som jag lämnade där 2010. Men sen blir det projekt Boda, helgen den 18 - 19 maj då resten av familjen åker bort. Det är fantastiskt kul att ha ett helt område att borsta upp. Man kanske skulle göra en långfilm och dokumentera det hela?

FA uppdatering
Några bestigningar har våren dock bjudit på. Förra hösten hittade jag ett block på väg till sommarstugan. Nu mera kollar jag mer in i skogen än på vägen. Att åka bil på små skogsvägar ger bra möjlighet för bekväm blockrekognisering, sambon tycker dock att det är viktigare att hålla sig på vägen. Hum...

Kvaliteten på stenen skiljer sig ganska mycket från stenen kring Härnösand. Inte lika vass med andra ord och blocket är relativt grepprikt. I onsdags när man egentligen skulle ha varit på barrikaderna passade jag på att klättra på block i stället.

Tack vare socialistlagen från 1889 blev Arbetaren 5a, Röd vår 6b, och Socialisten 7a gjorda! På andra bilden där det är ett rejält överhäng finns två ganska uppenbara linjer som förmodligen kommer bli hårda.

http://27crags.com/crags/avikeblocket/topos/avikeblocket


 

I bland fastar man bara för ett problem. Det kan var kort, fult, rivit och skulle ses i andra ögon som ett skit problem. Men av mig, som alldeles alldeles underbart. Man ska bara upp helt enkelt. Vem bryr sig om det aldrig blir en enda repetition, man fick ju vara först upp.




> Sen bör duken kastas in innan det är försent!