Lasses grotta

Grotta med 8A potential hitta vi av en ren jäkla tillfällighet för två veckor sen. Hade det inte varit för att Lasse hade varit på rätt plats vid rätt tillfälle och kollat på en datorskärm i rätt tid hade nog denna grotta fortsatt varit en fikagrotta med fantastik utsikt över Härnön.

I taket på grottan kan det komma att finnas några riktigt legendarisk linjer om det finns folk som är stark nog att klättra dom. Enligt en enklare okulärbesiktning gissar vi på att linjerna som finns i taket som lättast kanske är 7C. Det finns helt klart grepp i taket men då grottan är ca. 10 meter djup så kommer de längst problemen var i 30 flyttsregistert.

Kolla in http://27crags.com/crags/orsjon/map och ganska nära parkeringen till Öster. Det tar ca. 5 min att gå. Gå förbi huset och när du har gått uppför backen med stenmuren på höger sida ser du en gul plastskyllt med en svart pil på. Vik in vänster där och följ den gula snittslingen till grottan.

PS. Urtoppningen i grottans mynning är inte så hög som bilder visar. Den är snarare lika hög som stora blocket i Mosjön. DS    

Perkele

på ren svenska. En vecka kvar till två månaders semester, en vecka kvar till massor med tid i skogen bland block och mossa så visar kroppen vekhet. Med nationaldagsfirande och ledighet och vad det innebär (klättring) så har ett stort gäng från Hufvudstaden kommit upp till mellersta Norrland för att klättra alla fina problem som finns här. Jag har till och med fått ledigt torsdag, fredag och lördag för att haka på grabbarna och tjejerna.

Första destination för nationaldagshelgen är Mosjön. Jag har aldrig sett så mycket folk på ett och samma crag i Norrland. Det var mer bouldrare än mygg!

Det var 24 bouldrare från, Stockholm, Sundsvall, Härnösand, Storuman och Umeå ** representerade i hettan, ganska otroligt för att vara dessa trakter. Här klättrar man annars mer utan spotters än med.

Edit: ** och Göteborg, ledsen Ebbe!

Som brukligt är när det är finbesök i mosjöskogen så är det Mumana som ligger i blickfånget. Tyvärr var det många som gick bet i dag. Vi kan väl skylla på att det förmodligen var 25 - 30 grader varmt vid stenen och den relativt slopriga urtoppningen visade sig vara klurig i värmen.  Så även för mig även om jag inte kom dit. Efter lite uppvärmning, trodde kroppen var varm efter några press på Sangri-la och lite beta-sökande på Mumana så gick jag på press. Skickar han mot juggen efter startgreppen. Flyttar upp högerfoten och ska flytta med kroppen för att gå till nästa grepp, då jag känner hur det sprakar till i vänster underarm. Vänster som man håller den hyfsat bra underklingen.  Krasch krasch låter det och muskelbristningen eller muskelbristningarna är ett faktum. Efter en harang av svordomar är det bara att konstatera att dagen, helgen och semestern förmodligen är förstörd.

Efter som jag är dum nog och aldrig riktigt lyssnat på kroppen så tejpar jag ihop lill- och ringfingret, smörjer in hela underarmen med hästliniment.

Är inte så farligt som man kan tro. Efter att försiktigt ha testat starten med tejp och liniment går jag på press igen. Jag kommer inte upp. Dock kom jag längre än vad jag gjort på tidigare försök. Men jag får nog sota för det nu i kväll i stället. Just nu går det inte att knyta handen utan det gör ont.

Men men, i stället för att gråta över spilld mjölk slänger jag in en första film från Boda. Det verkar dock som det kommer att dröja några veckor innan man kan åka dit och nöta på nått projekt.


 
Boda 1 from Henrik Petre on Vimeo.

Det var ändå en kul dag på det hela taget, massa folk och kul stämning. Jag kommer nog att haka på i morgon också och kommer förmodligen inte lyssna på kroppen.  

Caligo

Har fått gjort ett av mina baksideproblem. De ligger endast 10 min från min baksida så där av namnet. Caligo gick ner efter en hel del beta jobbande. Cruxmovet är känsligt då man sakta sakta måste släppa efter högerhanden för inte få för stor pendel när man skickar till en in liten vertikal list. Tyvärr får den graden 7a+ jag hade hoppats på att den skulle varit hårdare men då jag tvivlar på min egen kapacitet just nu tror jag inte den håller mer än 7a+. Fin är den dock!
  Caligo from Henrik Petre on Vimeo.


Nästa inlägg kommer att handla om Boda!

Vad som ligger gömt i skogen

Det är inte så konstigt att vissa block inte syns på googlemaps. Bilden nedan är tagen på ett cirka fem meter högt block i Boda.

Nytt område??

Har i helgen haft fin besök av Henke från Härnösand. Planen var att klättra men eftersom vädret varit som det varit har det blivit lite av det. Hur som helst så bestämde vi oss idag för att åka och kolla in Flurkmark, Henke har bara varit där en handfull gånger och jag har bara varit dit 10-20 gånger så naturligtvis körde vi fel. Vi svängde av nån kilometer innan upp på en grusväg. Båda två konstaterade att vi inte kände igen oss men klev ändå ur bilen och började gå. Då vi fortfarande inte kände igen oss efter en bit så funderade vi lite och kom överens om att vi måste ha tagit fel stig så vi gick tillbaks och upp på ett annat ställe. Här konstaterade vi snabbt att vi definitivt inte kände igen oss men om vi bara håller lite åt höger, trodde vi, så kommer vi till blocken. Och det gjorde vi, dock till några helt andra block än vad vi hade tänkt.
Vet inte om någon varit här förrut men inget var iaf borstat. Inget block som var så fint som bermuda blocket men det kanske kan dölja sej någon fin linje under mossan?
För att hitta dit kör man mot dom "riktiga" flurkmarksgrottorna. Men man tar vänster strax innan mot Långbränna, sedan första höger och upp för backen i höger svängen går det en stig rakt upp, den ska du följa, så parkera kort efter den. Sen syns dom första blocken efter ca 100 meter. Vi kammade igenom området men blocken tycks ligga ganska centrerat. Har lagt upp det på http://27crags.com/crags/flurkmark-2

Blockjakt Umeå

Idag när vädret inte tillåtit mycket till klättring och jag för första gången på länge, känns det som, hade några timmar över så passade jag på att kolla in ett ställe jag tyckt sett intressant ut länge. Jag har flera gånger varit nära att köra av vägen eftersom jag haft blicken upp i skogen på jakt efter block. Nu visade det sig att där jag trodde det skulle finnas block var det bara små sten, däremot när jag fortsatte till andra sidan av berget så låg dom där, Blocken. Några block var ganska höga, 4-5 m, några lägre. Några hårda linjer, några lätta linjer. Några fina, några fula. Inte så att det gick i brallan men några helt ok problem finns det nog potential för. Eftersom jag inte har så mycket tid att borsta, då jag för tillfället bor i helvetet på veckorna, så har jag lagt upp några bilder och en karta här http://27crags.com/crags/klabbole Någon som har ork och sug får gärna kolla in stället, borsta eller bara komma med en kommentar. Stenkvaliteten är ganska lik den på Skravel, alltså något rivig. Lite lättare avverkning och en hel del borstning skulle behövas.

Markören på kartan är mer eller mindre en chansning så en liten vägbeskrivning kan behövas:

Kör igenom Klabbböle mot Sörfors. Efter en långa raksträcka kommer en skarp vänstersväng. Parkera innan svängen på höger sida vid en lägda. Det finns ett kalhygge på vänster sida. Gå över kalhygget och sök dej mot den högsta punkten på berget. Där står ett ruttet, förmultnat utkikstorn. Fortsätt snett ner åt vänster från tornet och du borde snart se blocken. 

Projekt Boda - Kungbore dröjer sig kvar.

Projektering - det är mycket snö hos oss just nu, var vänlig återkom senare!

Projekteringen av Boda har under hela våren flyttats fram och åter flyttats fram. Kung Bore har likt min axelinflammation dröjt sig kvar och justerat mina bestigningar till framtiden.

Men nu är framtiden här. I onsdags besöktes Boda av en rekognosör som lät meddela att snön nu nästan helt är borta. Och min axel lät meddela att efter två månader av Voltaren-knaprande har inflammationen stämplat ut.

Nästa helg blir det en resa upp till Umeå för att göra alla de problem som jag lämnade där 2010. Men sen blir det projekt Boda, helgen den 18 - 19 maj då resten av familjen åker bort. Det är fantastiskt kul att ha ett helt område att borsta upp. Man kanske skulle göra en långfilm och dokumentera det hela?

FA uppdatering
Några bestigningar har våren dock bjudit på. Förra hösten hittade jag ett block på väg till sommarstugan. Nu mera kollar jag mer in i skogen än på vägen. Att åka bil på små skogsvägar ger bra möjlighet för bekväm blockrekognisering, sambon tycker dock att det är viktigare att hålla sig på vägen. Hum...

Kvaliteten på stenen skiljer sig ganska mycket från stenen kring Härnösand. Inte lika vass med andra ord och blocket är relativt grepprikt. I onsdags när man egentligen skulle ha varit på barrikaderna passade jag på att klättra på block i stället.

Tack vare socialistlagen från 1889 blev Arbetaren 5a, Röd vår 6b, och Socialisten 7a gjorda! På andra bilden där det är ett rejält överhäng finns två ganska uppenbara linjer som förmodligen kommer bli hårda.

http://27crags.com/crags/avikeblocket/topos/avikeblocket


 

I bland fastar man bara för ett problem. Det kan var kort, fult, rivit och skulle ses i andra ögon som ett skit problem. Men av mig, som alldeles alldeles underbart. Man ska bara upp helt enkelt. Vem bryr sig om det aldrig blir en enda repetition, man fick ju vara först upp.




> Sen bör duken kastas in innan det är försent!

Inför viktklasser i klättringen

Det här är en fråga som allt för sällan debatteras. Det är inte mer än rimligt att man inför viktklasser i klättring precis som man gör inom t.ex. boxning och brottning. Jag menar att det inte går att begära att någon på 90 kilo ska ta sig upp lika lätt för ett problem som någon på 60 kilo. Det är naturligtvis bra mycket mer ansträngande att släpa på en massa extra kilon (heller hur? alla som jagar gram i tradrack, selar och QDs?). 

Det vore åtminstone inte mer än rimlig att utveckla ett gradsystem som tar hänsyn till vikten. Om man skulle sätta 70 kilo som en slags benchmarkvikt, alltså för någon som väger 70 kilo så är en 7B alltid en 7B osv. För vart 5:e kilo man överstiger 70 kilo så borde man få ett plus, så väger man t.ex. 80 kilo så blir, samma problem som är en 7B för 70 kilos personen, en 7C. Väger man sedan t.ex. 60 kilo så blir det rimligtvis ett avdrag som gör att samma problem blir en 7A. Ja, ni hänger alla med i logiken.

På detta sätt skulle det bli mer rättvist och det skulle också fungera som en kampanj mot ätstörningar inom klättringen. Det är dags att sluta peta i maten!

Att införa viktklasser eller ett gradsystem som bygger på hur mycket man väger skulle vara ett stort steg framåt för klättringen och skulle endast föra positiva saker med sig. Det skulle också gå utmärkt att införa som en del i det så eftertraktade personliga gradsystemet. Vi kommer iaf i fortsättningen att ticka alla våra problem utifrån ovan nämnda gradsystem ;)

Samma system skulle sedan kunna överföras och användas på längd, kön, skostorlek, ålder, mm. Men hur det exakt ska se ut för att det ska bli så rättvist som möjligt får vi fundera på.

Bodablocken dagen efter

Dagen efter SPM. Det var länge sedan kroppen kändes så urvattnad och manglad. Tävlingsupplägget var att under 5 timmar klättra så hårda problem som möjligt. De 10 hårdaste räknades. Tanken var väl att försöka få folk att sprida ut sig över dagen. Lokalen i S-vall är inte välutrustad med ventilation så kritan kan lägga sig som dimma om det är många som klättrar samtidigt. Nu tyckte jag inte att det var något problem, halsen kändes lite torr efter 2 -3 timmar men absolut inte till något problem för mig i alla fall. Man kunde skölja bort kritsmaken med energidrycken som det bjöds på undertävlingen. Två flugor i en smäll typ.

Men i och med att det fanns 5 timmar att spendera i hallen och problemen var otroligt bra gjorda så blev det inte mycket vila för min del. Inte för många andra heller vad det såg ut som. En promenad med hunden, som fick sitta i bilen under dagen, samtidigt som chocklad hets åts blev den ända vilan. Att kroppen inte var van vid sådan brutalitet berättade den på sitt enkla vis dagen efter.

Men i stället för att ligga på sofflocket och glo på dumburken, som den egentligen ville, fick den följa med ut i skogen och plumsa djupsnö med skare som precis inte klarade vikten. Smalbenen ser ut som svenska flaggan idag. Men det var för fint väder att sitta inne jag hade blivit påmind om hur kul det är att klättra så jag och kroppen åkte ut till Bodablocken. Förra och första gången vi var där blev det mörkt eller det var skymning och jag var endast utrustad med mobilen och dess kamera.  Denna gång följde mr Cannon med för att fånga blocken på ett bättre sätt. I ett försök att få dom på bra bilder i alla fall. Det är riktigt svårt att få ett stenblock på bild där vinklar och grad på väggen blir ok för att beskriva blocket. Det blev i alla fall lite bättre denna gång. Typ.

Vår snart?

Monsterblock

Mosnterblock

Tak med ståhöjd

Taket

Yxaret

Alpint

Alpinträning? Blocken är åtminstone 10 meter höga

Hög sköld syns mellan träden

Grotta

Inne i från grottan

Väggen är högre än vad som framkommer på bilden

Bill och bull

Så här hittar du hit från Umeå. Nordväst om fotbollsplanen mellan stora vägen och den lilla sjön ser man tre gråa områden. Det är där blocken finns.  

         
Visa större karta

Hur det gick på tävlingen då! Mja... mer träning skulle inte skada.

Gott nytt 2013

Gott nytt och god fortsättning på 2013. En kort summering på fjolårets kan sammanfattas av lite klättring mycket jobb med hus, barn och heltidsarbete. Förvisso hans det med en del dagar i skogen men inte på långa vägar lika mycket som man kunde önska sig. Det tänkte jag ta igen i år. Med ett helt nytt område att utveckla ligger motivationen på topp. Fick även grönt ljus på att åka fontan blå i mars.  Dock började inte året så bra. En smärtsam axel (bursit) tror jag det kallas. En inflammation i sen fästet från någon av bicepsmusklerna spökar. Som tur är känns inte smärtan när jag hänger på grepp-brädan så en viss begränsad träning kan jag göra. Siktar ju på att var med på SPM i Sundsvall den 19 så med voltaren, träningsprogram från sjukgymnasten är upp laddningen i full gång.

Våran egen action fotograf lasse har bjudit på lite klätterbilder från 2012 och 2011 som jag tänkte dela med mig av. Håll till godo!