Stel, stelare, Stelast

En fundamental faktor i klättring är att komma nära väggen. I många fall kan man vrida in höften mot väggen för att komma nära, men det finns tillfällen då man inte kan göra det och får jag problem. När man inte kan vrida in höften så måste man vara mjuk i ljumskarna så att man på så sätt kan vrida ut knäna för att komma nära väggen. Jag har ca 60 cm kvar mellan golv och skrev innan jag kan gå ner i split. Det är helt katastrofalt vilket visar sig när jag klättrar. På vissa sittstarter i bouldering är jag nästan en meter utifrån väggen vilket gör sittstarten otroligt mycket hårdare än vad den igentligen är för normala personer.

Att bli mjukare i ljumskarna är mitt stora mål under hösten och vintern. Steg ett för att nå detta mål är streching. Problemet är bara att jag har försökt mig på detta tidigare med dåligt reultat. Jag blir bara stelare och stelare ju mer jag strechar. Det låter lite motsägelsefullt men så är det. Jag har försökt strecha nu de senste månaderna med resultat att jag är nu stelare än någonsin. Den övning jag har kört är att jag sitter på golvet och töjer ut ljumskarna med raka ben, dvs inte i skräddarställning. Det har väl inte varit den mest konturnuerliga strechingen men iallafall 2-3 gånger i veckan. Efter lite efterforskning på diverse kamsportsforum så har jag nu hittat lite nya öveningar som jag ska testa. 

Planen är nu att köra dessa övningar i 30 min per tillfälle 4 gånger i veckan. För hoppningsvis kan jag gå ut i split tills nästa utomhussäsong.

Jag vet att det är andra som inte heller är mjukheten själv, därför ut manar jag nu er till en tävling. Mjukast i ljumskarna på julafton vinner!