Hiidenkirnut

Förra veckan var jag upp till svärföräldrarna i de tornedalska skogarna och hade bestämt mig för att göra ett besök till Rovaniemi. Väderprognosen såg dock allt annat än lovande ut och ändrades varje timme i stort sett men jag bestämde mig för att chansa på fredagen. När jag kom in i Finland slutade datatrafiken fungera på telefonen och trots försök att ändra inställningarna och flertalet svordomar så fick jag klara mig utan gps och 27crags (som tur var hade jag laddat hem en 10 år gammal PDF-förare). När jag hade kört någon mil till började det ösregna.... Det slutade regna ca en mil innan Rovaniemi men det syntes att det hade regnat där med. Enligt föraren skulle jag ta väg 4 söderut. Jag körde givetvis norrut eftersom jag inte är så bevandrad i den finska geografin. Det blev en omväg på ca 5 mil innan jag kom på att jag var fel ute. När jag väl körde åt rätt håll var det inte så svårt att hitta till Hiidenkirnut som var målet för resan. När jag parkerat bilen följde jag vägbeskrivningen i föraren. Jag gick genom högt gräs, genom ett träsk och i en bäck, var alltså dyngsur upp till knäna efter ca 300 meter. Rekommenderar alla att ta stövlar då jag misstänker att det kan vara rätt blöt även efter några veckor med torka. Jag hittade ganska snabbt de första stenarna, sektorerna jag hade sett ut på förhand var desto svårare att hitta (rekommenderar guide!) Det visade att det mesta var rätt blött men en del problem gick att klättra även om de flesta urtoppningarna var blöta. Föraren var också något svår att tyda....

Efter att ha känt på nr 1 ganska länge (7B) så konstaterade jag att det nog var för blött eftersom jag inte fick ihop ett enda flytt i stort sett. När jag kom hem så såg jag att sittstarten var 8A och problemet som jag hade tänkt klättra var ståstarten... Finnarna verkar vara noga med att inte missa någon linje på stenarna och nästan varje sten har lika många varianter som i20 stenen

Vet fortfarande inte vilket av dessa problem jag klättrade (och det här var inte den stenen med flest varianter). Trots en blöt och ganska misslyckad Rovaniemiresa så fick jag ihop ett fint problem (tror jag, osäker på uteslutningarna) som nästan gjorde resan värd. Riktigt cool sten, har inte sett något liknande tidigare. Blir helt klart något fler besök då det var många fina linjer som tyvärr var för blöta för att klättras den här gången.
Las Angustias de la Vida from Eje on Vimeo.