Årskrönika 2011

Efter att ha kommit till jobbet en timme förtidigt, en lördag morgon, passar det bra att skriva 2011 års krönika. Föresten är detta snart mitt gamla jobb. 2011 må ha varit det bästa året någonsin för mig. Både klättermässigt och personligt. Aldrig tidigare har det hänt så mycket som man kan glädja sig över. Mitt mål inom klättringen har uppnåtts. Redan innan vintern hade släppt sitt grepp om Jämtland tickade jag av min första 7B. Stiff upper lipp på Udden. Våren fortsatte i sändadets tecken. Västanbäck utvecklades och fick fler klass problem. Klättring var på topp. I slutet på maj tog dock turen slut i och med ett tappat knälås. Foten slant och jag yxade en sten på marken med min häl. Aj aj en krossad häl kudde och kryckor i tre veckor.

Detta skulle kunna vara förödande för vilken klättrare som helst men, i samma veva som jag får hoppa på kryckor till sjukgymnasten händer det som förändrar mångas liv ganska drastiskt. Helena är gravid. Shit jag ska bli pappa... Tre dagar senare blir Helena erbjuden jobb i Kramfors. Ett bra jobb och vi kan flytta hem till min hemstad Härnösand. Det snurrar i huvudet av allt som händer. Det tog ganska lång tid innan jag lyckades smälta allt samens.

Flytten går till Härnösand. Härnösand är en mycket fin stad, klättringen är förvisso outvecklad men det är bara kul för en mossborstare som mig. Det finns dock ett stort problem med Härnösand. Det finns ingen stans att klättra inomhus och det finns ingen klätterklubb heller. Bara att spotta i nävarna och ta tag i saken, tre dagar efter flytten till Härnösand har vi ett första bildande möte för Härkk, Härnösands klätterklubb. En vecka senare inspekteras lokalen som hittas för inomhusklättring. Där efter börjar den stora jakten på sponsorer.

Sommaren glider förbi snabbare än vanligt. Det blir inte så mycket gjort på klätterfronten, inga hårda sänds i allafall men det borstas mycket. Med mycket menas kanske 70 stycken framborstade linjer och ca 50 fa:s vara av en 7C som Peter Hans... nej Schibbye skickar på sen sommarn trotts dålig rygg och lite träning. Stort grattis!

Under hösten fick jag en ofrivillig månads semester. Detta var dock mycket fördelaktigt för klätterhallens färdigställande. Sex månader efter att vi hade det bildade mötet för Härkk så klättrar jag på Moonboarden i Härnösands nya bouldergrotta. Då regn och rusk piskar Härnösands kust så blir det inte så mycket uteklättring. Desto mer blir det inomhus på Moonboarden. Moonboarden är kärv, speciellt de lägre graderna under 7A. Sandbagat till tusen, eller? Är det bara jag som är vek och helium graderat alla problem i Härnösand. Förmodligen inte, 7A och uppåt känns som just 7A och uppåt. Det är bra!

Som jag berättade tidigare gick vi (Jag och Helena) i väntans tider. Kanske inte att jag går i väntas tider lika mycket som Helena. Jag kunde ju klättra =). Vid det här laget hade jag en timanställning på Comhem i Härnösand. Kanske inte drömjobbet efter fyra år studier och med en unge på väg. Tre dagar innan dagen med stora D fick jag dock en fantastisk nyhet. Ett nytt jobb, på kommunen med tillsvidareanställning i botten och en mycket trevligare lön. Som sagt, tre dagar efter att jag fått nytt jobb kommer storken. Knut kommer till världen.

Helt galet kul, överväldigade och tröttsamt. Den som tror att ha ett spädbarn hemma är en dans på rosor är inte riktigt riktig. Jag har i skrivande stund inte fått sovit en hel natt på tre veckor. Men det är fortfarande helt fantastiskt roligt och jag ser nu fram emot att vara en sån där boulderfamilj som drar barnvagnen i skogen och mellan pressen matar och vyssar Knuten i vagnen.

Nu återstår det bara att se vad 2012 har att erbjuda. Nya personlig rekord, utveckling av bouderingen i Härnösand eller kanske världens undergång. Den som lever får se! God fortsättning på 2012!