Perkele

på ren svenska. En vecka kvar till två månaders semester, en vecka kvar till massor med tid i skogen bland block och mossa så visar kroppen vekhet. Med nationaldagsfirande och ledighet och vad det innebär (klättring) så har ett stort gäng från Hufvudstaden kommit upp till mellersta Norrland för att klättra alla fina problem som finns här. Jag har till och med fått ledigt torsdag, fredag och lördag för att haka på grabbarna och tjejerna.

Första destination för nationaldagshelgen är Mosjön. Jag har aldrig sett så mycket folk på ett och samma crag i Norrland. Det var mer bouldrare än mygg!

Det var 24 bouldrare från, Stockholm, Sundsvall, Härnösand, Storuman och Umeå ** representerade i hettan, ganska otroligt för att vara dessa trakter. Här klättrar man annars mer utan spotters än med.

Edit: ** och Göteborg, ledsen Ebbe!

Som brukligt är när det är finbesök i mosjöskogen så är det Mumana som ligger i blickfånget. Tyvärr var det många som gick bet i dag. Vi kan väl skylla på att det förmodligen var 25 - 30 grader varmt vid stenen och den relativt slopriga urtoppningen visade sig vara klurig i värmen.  Så även för mig även om jag inte kom dit. Efter lite uppvärmning, trodde kroppen var varm efter några press på Sangri-la och lite beta-sökande på Mumana så gick jag på press. Skickar han mot juggen efter startgreppen. Flyttar upp högerfoten och ska flytta med kroppen för att gå till nästa grepp, då jag känner hur det sprakar till i vänster underarm. Vänster som man håller den hyfsat bra underklingen.  Krasch krasch låter det och muskelbristningen eller muskelbristningarna är ett faktum. Efter en harang av svordomar är det bara att konstatera att dagen, helgen och semestern förmodligen är förstörd.

Efter som jag är dum nog och aldrig riktigt lyssnat på kroppen så tejpar jag ihop lill- och ringfingret, smörjer in hela underarmen med hästliniment.

Är inte så farligt som man kan tro. Efter att försiktigt ha testat starten med tejp och liniment går jag på press igen. Jag kommer inte upp. Dock kom jag längre än vad jag gjort på tidigare försök. Men jag får nog sota för det nu i kväll i stället. Just nu går det inte att knyta handen utan det gör ont.

Men men, i stället för att gråta över spilld mjölk slänger jag in en första film från Boda. Det verkar dock som det kommer att dröja några veckor innan man kan åka dit och nöta på nått projekt.


 
Boda 1 from Henrik Petre on Vimeo.

Det var ändå en kul dag på det hela taget, massa folk och kul stämning. Jag kommer nog att haka på i morgon också och kommer förmodligen inte lyssna på kroppen.